En annan resa

Idag meddelade UD att de inte rekomenderar att man skall åka till Bangkok. Jag skall dit om några veckor. Det känns lite skrämmande. Det får bli en tillitsövning. I princip stödjer jag det som händer där, det är viktigt att människor får visa sitt misstycke om de inte är nöjda med sin situation pga den politiska makten. Det är en mänsklig rättighet men det är inte okej om människor kommer till skada eller dör.

Det får mig att tänka på alla de människor som under vår historia gjort saker som gjort denna värld bättre. Gandhi, Martin Luther King, Moder Theresea, Jesus -  you name it. De gick utanför sina egen värld och försökte göra det bättre för andra. Det tycker jag om. Men lika värdefullt är den vanliga människan som går till jobbet och betalar sin skatt.
Men hur är det med dem som inte gör världen bättre, har de också ett värde? Jag tror att man föds med ett värde oavsett vad man gör. Sen har vi byggt upp dessa kulturer och system som graderar saker efter olika värden. Ju snabbare dem som inte hamnar så högt upp på denna skala inser att de faktiskt också har ett värde, desto snabbare kan de också göra världen bättre.

Idag har jag gjort världen bättre genom att cykla till jobbet. Tyvärr fick jag punktering på vägen hem och då var jag ganska sur men istället fick jag en en promenad. Jag hade en bil en gång men sen insåg jag att det egentligen gjorde mig mer stressad. Den gjorde mitt ego större. När jag istället åker kollektivt, vilket jag också gör, så får jag lära mig att vänta och ha tålamod. Jag får anpassa mig och bara åka med. Jag behöver inte styra själv och det är vad att resa handlar om för mig idag.

Denna låt har jag valt för den får mig på så otroligt bra humör.

Dagens låt: Israel Kamakawiwo'ole - Somewhere over the rainbow
 

Nu startar min resa. Min resa genom livet är här och nu, framför datorn. Skrivandes.
 
Jag har aldrig haft en längtan efter att skriva en blogg. Idén kom när en vän sa till mig att kanske jag kanske skulle skaffa en blogg eftersom jag reser så mycket. En annan vän tyckte att jag uppdaterade min status på facebook så ofta att hon visste allt som hände i mitt liv. Då tänkte jag att, ja, då passar sig nog en blogg ändå.

Jag har nog egentligen inte riktigt förstått varför någon vill blogga, därför behöver jag prova så att jag kan förstå det bättre. Jag har därimot haft många fördommar om bloggare. Att de är uppmärksamhetskrävande, har stora bekräftelsebehov, vill vara märkvärdiga och att de är ganska osäkra personer eftersom de vill synas och höras. Delvis är jag nog en sån person själv så då passar bloggandet mig ännu bättre.

När jag berättade för min syster att jag funderade på att börja blogga så tyckte hon att jag var minst sex år för sent. Då blev jag ännu mer motiverad, det är väl inte för sent för någonting egentligen eller är det?
Jag är inte speciellt trendmedveten, jag läser det jag har lust till och lyssnar på den musik jag vill utan att för den skull leva i trenden. Det händer att jag köpter ett moderiktigt plagg men det är mer ovanligt än norm.

Jag tycker om att resa. Snart skall jag på en Asien-tour. Inte med något band utan med mig själv. När jag funderade på mitt tema att resa så kom jag på att jag reser hela tiden. På bussen på väg till jobbet, när jag går från en plats till en annan så förflyttar jag mig. Det som jag upplever nu har jag aldrig varit med om tidigare för varje sekund är ny i det här ögonblicket.  Har jag upplevt det som hände för fem minuter sedan någon gång tidigare? Mindfullness och buddistiskt filosofi är intressant. Jag är inte buddist, jag tror ingen kan vara det förutom Buddah, men jag praktiserar meditation ibland.

Om jag är öppen och nyfiken kan hela livet vara en enda lång resa, och det är det jag skall skriva om här.

Jag kommer också att välja en låt för dagen, den kan representera någonting eller så är den helt enkelt bara vara bra. Jag lyssnar mycket på musik, speciellt när jag reser.
 
Dagens låt: Queen - The show must go on