Värdet av varje ögonblick.
Jag har den sista tiden funderat över mina värderingar. Då kom jag att tänka på ett möte som inträffade förra sommaren. Jag var ute på en liten semester och hade spenderat en vecka med några vänner i Barcelona. Det var mitt i natten och jag befann mig på en liten bussstation någonstans i staden för att ensam resa vidare till Bordeaux. Jag insåg ganska snart att jag missat bussen och jag satt på hållplatsen och kände mig arg, besviken på mig själv och rädd för att bli rånad när en blond kvinna kom fram till mig. Hon frågade mig om jag också hade missat bussen och jag svarade ja.
Det visade sig vara en mycket fascinerande person. Hon var amerikan och femtio-någonting i ålder men såg ut som max 35. Hon hade gjort allt möjligt i sitt liv från att arbeta på studio 54, till att lära sig om magi och nu var hon på väg till Bordeaux hon med för att studera vin, hon läste nämligen till en magisterexamen i vinkunskap. Det var en mycket fascinerande kvinna och hon tog mig under sina vingar. Jag kände en sådan tacksamhet inför hennes hjälpsamhet, precis som den känsla jag har haft när jag brutit armen och kommit in på akutmottagningen. När man ligger där hjälplös och maktlös och en vänlig person visar en omtanke. Så kände jag för henne. Vad som var mest fascinerande, förutom att hon ordnade en tågbiljett för mig till Bordeaux, var att när vi satt på tåget så filmade hon under flera timmar. Känslan jag fick i hennes närhet var att varje ögonblick som hon befann sig på denna jord var värdefullt och det ville hon uppleva så mycket som möjligt av. Vi skiljdes åt i Bordeuax och jag har aldrig sett henne efter det.
I Bordeaux skulle jag på ett buddistiskt retreat i Plum village. Där fick jag gå omkring och öva mig på att känna varje fotsteg jag tog under en hel vecka. Att lära mig vara i nuet och att finna min kreativitet genom olika aktiviteter och meditationer. Där fanns en annan mycket fascinerande nunna som var i min egen ålder. Hon ansåg att genom att bli nunna och leva i nuet så fick hon ut så mycket som möjligt av livet. Värdet av varje ögonblick återkom igen.
För några år sedan tyckte jag att det var bara när jag reste som jag kunde känna mig levande. Det var då jag kunde släppa taget och upptäcka nuet. Efter ett tag blev det nästan förknippat med flykt och ansvarslöshet. Det är inte så jag vill ha det, jag vill känna värdet av varje ögonblick vart jag än är och vad jag än gör. För för mig är det att leva och det är dit jag strävar.
Häromdagen hörde jag på nyhetsmorgon att tacksamhet är den egenskap som gör att man blir lyckligast. Det hade forskare kommit fram till. Jag har den senaste tiden börjat skriva en tacksamhetslista på morgonen, mest för att se vad som kommer hända. Kanske kan det också hjälpa mig att uppskatta värdet av varje ögonblick mer?
Dagens låt:
Alanis Morisette - Thank you
Det visade sig vara en mycket fascinerande person. Hon var amerikan och femtio-någonting i ålder men såg ut som max 35. Hon hade gjort allt möjligt i sitt liv från att arbeta på studio 54, till att lära sig om magi och nu var hon på väg till Bordeaux hon med för att studera vin, hon läste nämligen till en magisterexamen i vinkunskap. Det var en mycket fascinerande kvinna och hon tog mig under sina vingar. Jag kände en sådan tacksamhet inför hennes hjälpsamhet, precis som den känsla jag har haft när jag brutit armen och kommit in på akutmottagningen. När man ligger där hjälplös och maktlös och en vänlig person visar en omtanke. Så kände jag för henne. Vad som var mest fascinerande, förutom att hon ordnade en tågbiljett för mig till Bordeaux, var att när vi satt på tåget så filmade hon under flera timmar. Känslan jag fick i hennes närhet var att varje ögonblick som hon befann sig på denna jord var värdefullt och det ville hon uppleva så mycket som möjligt av. Vi skiljdes åt i Bordeuax och jag har aldrig sett henne efter det.
I Bordeaux skulle jag på ett buddistiskt retreat i Plum village. Där fick jag gå omkring och öva mig på att känna varje fotsteg jag tog under en hel vecka. Att lära mig vara i nuet och att finna min kreativitet genom olika aktiviteter och meditationer. Där fanns en annan mycket fascinerande nunna som var i min egen ålder. Hon ansåg att genom att bli nunna och leva i nuet så fick hon ut så mycket som möjligt av livet. Värdet av varje ögonblick återkom igen.
För några år sedan tyckte jag att det var bara när jag reste som jag kunde känna mig levande. Det var då jag kunde släppa taget och upptäcka nuet. Efter ett tag blev det nästan förknippat med flykt och ansvarslöshet. Det är inte så jag vill ha det, jag vill känna värdet av varje ögonblick vart jag än är och vad jag än gör. För för mig är det att leva och det är dit jag strävar.
Häromdagen hörde jag på nyhetsmorgon att tacksamhet är den egenskap som gör att man blir lyckligast. Det hade forskare kommit fram till. Jag har den senaste tiden börjat skriva en tacksamhetslista på morgonen, mest för att se vad som kommer hända. Kanske kan det också hjälpa mig att uppskatta värdet av varje ögonblick mer?
Dagens låt:
Alanis Morisette - Thank you
Kommentarer
Postat av: peter
underbart...
(((kram)))
peter
Trackback
