Om att bli alskad for den jag ar.
Nu har min resa fortsatt till Indonesien. Jag maste saga att det ar ett av de mest fascinerande lander jag besokt. Manniskorna ar sa vanliga men det finns ocksa en stor fattigdom har. Tex sa blir jag uppraggad kanske runt tio ganger om dagen. Forst tanker man att "jaha, va trevligt, harligt med lite bekraftelse". Jag tar det lite pa skoj och hanger med i gargongen fran borjan men sen borjar jag bli lite misstanksam nar det blir lite smairritation mellan vissa killar om vems moppe jag skall fa aka pa. Da ar det kanske sa att det ligger mer i en liten oskylid flirt an jag vill erkanna.
Ekonomin i Indonesien ar i botten och arbetslosheten enorm. Att fa komma till vastvarlden och fa ett jobb ar for manga har en drom och for mannen ar giftemal med en vasterlandsk tjej ofta den enda vagen. Flygbiljetter har ingen rad med. Sa jag kanner mig som en levande biljett, som en reklamskylt for Sverige med den bra valfarden, den icke-korrupta regeringen och de manga arbetsmojligheterna. Da blir det lite svarare att ta at sig av komplimangerna, de kanns redan lite klisstriga. For vem vill egentligen bli alskad for det den har, egentligen vill val alla bli alskade for den de ar?
Forutom dessa karleksbestyr sa har jag det helt underbart. Indonesien har allt, och da menar jag verkligen allt. Var pa trekking igar och sag vilda orangutanger och sen akte jag forsranning tillbaka. Har traffat sa otroligt mysiga manniskor och idag har jag akt lokalbuss i nio timmar. Trafiken ar helt galen och busschaufforen stannar lite nar han vill, ibland for att ata, ibland for att plocka upp en mobel och knyta fast den pa taket. Det ar dock intressant att det finns ett starkt samspel i trafiken, har tutar man inte for att man ar irriterad pa nagon eller for att nagon star i vagen utan har tutar man for att saga till andra forare att 'har kommer jag', det ar ett satt att kommunicera i trafiken.
Jag ska inte saga att resa inte har sina motgangar, for det har det verkligen. Radslor, konflikter, forvantningar, talamod - allt i en stor pott, men det ar utvecklande. Just nu ligger jag vid en insjo och solar mig i den 30 gradiga varmen och har det riktigt bra.
Dagens lat:
Ainbusk - Alska mig for den jag ar
Ekonomin i Indonesien ar i botten och arbetslosheten enorm. Att fa komma till vastvarlden och fa ett jobb ar for manga har en drom och for mannen ar giftemal med en vasterlandsk tjej ofta den enda vagen. Flygbiljetter har ingen rad med. Sa jag kanner mig som en levande biljett, som en reklamskylt for Sverige med den bra valfarden, den icke-korrupta regeringen och de manga arbetsmojligheterna. Da blir det lite svarare att ta at sig av komplimangerna, de kanns redan lite klisstriga. For vem vill egentligen bli alskad for det den har, egentligen vill val alla bli alskade for den de ar?
Forutom dessa karleksbestyr sa har jag det helt underbart. Indonesien har allt, och da menar jag verkligen allt. Var pa trekking igar och sag vilda orangutanger och sen akte jag forsranning tillbaka. Har traffat sa otroligt mysiga manniskor och idag har jag akt lokalbuss i nio timmar. Trafiken ar helt galen och busschaufforen stannar lite nar han vill, ibland for att ata, ibland for att plocka upp en mobel och knyta fast den pa taket. Det ar dock intressant att det finns ett starkt samspel i trafiken, har tutar man inte for att man ar irriterad pa nagon eller for att nagon star i vagen utan har tutar man for att saga till andra forare att 'har kommer jag', det ar ett satt att kommunicera i trafiken.
Jag ska inte saga att resa inte har sina motgangar, for det har det verkligen. Radslor, konflikter, forvantningar, talamod - allt i en stor pott, men det ar utvecklande. Just nu ligger jag vid en insjo och solar mig i den 30 gradiga varmen och har det riktigt bra.
Dagens lat:
Ainbusk - Alska mig for den jag ar
Kommentarer
Postat av: Linn
Gillar om det du skrivit! Roligt att se en del schyssta saker och inte endast det generella sakerna som man kan läsa om typ alltid. ;)
Trackback
