En flygtur senare
Sitter pa bangkoks flygplats och vantar pa att fa aka hem. Har precis spenderat fyra timmar pa ett flyg fran bali, atit plastig kyckling och kollat pa High fidelity. Jag alskar verkligen Nick Hornby. Jag sag en intervju med honom en gang och han sa att han skrev om karlek och humor eftersom det var det varlden behovde. Det var bra sagt tycker jag. Forsoker hitta inspiration fran det i mitt eget skrivande (som nu ligger pa is).
Jag blir behandlad som en prinsessa har forresten. Eftersom jag skadat foten och fortfarande har kryckor sa har forsakringsbolaget hockat upp mig med massa extra grejer. Far ga pa planer forst av alla, folk bar mina vaskor och kor runt mig i rullstol. Kanner mig valdigt speciel, haha!
Det ar blanande kanslor till att aka hem. Det har varit sex fantastiska, underbara, skrammande, galna och utvecklande veckor. Kanns som att sa mycket har hant. Det ska dock bli skont med lite rutiner. Fa komma iordning med lagenheten, tillbaka till jobbet nasta vecka. Sen blir det att invanta besked om jag kommit in pa psykologprogrammet. Ar fortfarande osaker pa om det ar ratt men det far vi se da...
Til then...
Dagens lat for alla mina nya vanner pa Bali:
John Denver - Leaving on a jet plane
Jag blir behandlad som en prinsessa har forresten. Eftersom jag skadat foten och fortfarande har kryckor sa har forsakringsbolaget hockat upp mig med massa extra grejer. Far ga pa planer forst av alla, folk bar mina vaskor och kor runt mig i rullstol. Kanner mig valdigt speciel, haha!
Det ar blanande kanslor till att aka hem. Det har varit sex fantastiska, underbara, skrammande, galna och utvecklande veckor. Kanns som att sa mycket har hant. Det ska dock bli skont med lite rutiner. Fa komma iordning med lagenheten, tillbaka till jobbet nasta vecka. Sen blir det att invanta besked om jag kommit in pa psykologprogrammet. Ar fortfarande osaker pa om det ar ratt men det far vi se da...
Til then...
Dagens lat for alla mina nya vanner pa Bali:
John Denver - Leaving on a jet plane
Om relationer och frihet - ar det det vi verkligen vill?
Ja, sa relationer ar ju inte det lattaste i denna varld. Inte for mig i alla fall. Befiner mig som sagt nu pa Bali i Indonesien. Jag reste tillsammans med en van men vi borjade braka ganska mycket sa nu har vi skilda vagar. Det ar inte latt att vara tva vuxna manniskor som skall vara tillsammans dygnet runt, det kravs villighet, kommunikation, kompromiss och at bada tar ansvar for sin del i relationer och uttrycker sina behov. Annars blir det latt missfortand, projektioner och konflikter.
Nar jag kommer tillbaka till Sverige ska jag flytta in i min alldeles egna lagenhet for forsta gangen. Det ska bli spannande men ocksa lite skrammande for jag ar van att ha manniskor omkring mig. Har precis bott i ett kollektiv i tva ar men har kant att det var dags att prova pa att leva sjalv. Och det finns ju en frihet i det, man behover inte anpassa sig, man kan gora det man vill och ha det som man vill ha det. Det finns ingen dar som kan papeka vad man gor eller inte gor. Man kan ha det nastan fullt ut pa sina egna villkor.
En sak som ar ganska intressant ar dock att riktigt fri blir vi ju aldrig. Aven manniskor som vill kopa sina egna lagenheter maste ju samarbeta och komma overens i bostadsrattsforeningen sedan. Och pa arbetsplatser moter vi pa manniskor hela tiden - sa fragan lyder vill vi verkligen bli helt fria? Vad ar frihet? Ar det at kunna gora allt sjalv pa sina egna villkor eller at det att kunna leva utan konfliker? Ar fred egentligen vagen till frihet?
Manga manniskor sager till mig att det ar val skont att resa sjalv, da kan du ju gora det du vill. Och det ar kanske sant men pa Bali med en skadad fot och kryckor kanner jag mig inte sa fri. Ganska ensam faktiskt och begransad. Och da ar friheten att gora det jag vill kanske inte det hogst proriterade.
Dagens lat:
George Michael - Freedom
Nar jag kommer tillbaka till Sverige ska jag flytta in i min alldeles egna lagenhet for forsta gangen. Det ska bli spannande men ocksa lite skrammande for jag ar van att ha manniskor omkring mig. Har precis bott i ett kollektiv i tva ar men har kant att det var dags att prova pa att leva sjalv. Och det finns ju en frihet i det, man behover inte anpassa sig, man kan gora det man vill och ha det som man vill ha det. Det finns ingen dar som kan papeka vad man gor eller inte gor. Man kan ha det nastan fullt ut pa sina egna villkor.
En sak som ar ganska intressant ar dock att riktigt fri blir vi ju aldrig. Aven manniskor som vill kopa sina egna lagenheter maste ju samarbeta och komma overens i bostadsrattsforeningen sedan. Och pa arbetsplatser moter vi pa manniskor hela tiden - sa fragan lyder vill vi verkligen bli helt fria? Vad ar frihet? Ar det at kunna gora allt sjalv pa sina egna villkor eller at det att kunna leva utan konfliker? Ar fred egentligen vagen till frihet?
Manga manniskor sager till mig att det ar val skont att resa sjalv, da kan du ju gora det du vill. Och det ar kanske sant men pa Bali med en skadad fot och kryckor kanner jag mig inte sa fri. Ganska ensam faktiskt och begransad. Och da ar friheten att gora det jag vill kanske inte det hogst proriterade.
Dagens lat:
George Michael - Freedom
Att hantera skador.
Det har hant igen. Efter fyra veckors fantastiskt resande sa drabbas jag. Och det ar ingenting jag ar ensam om, de flesta som reser upplever nagon gang symptomen. Magont, diarre, trotthet. Bakterier - det ar det det ar. Formodligen har jag atit nagot daligt aven om jag varit noggrann med ved jag stoppar i mig. Inte atit fran foodcourts osv. Superoptimist som jag ar sa tror jag att det skall ga over sa jag vantar nagra dagar. Sen soker jag hjalp.
Det lustiga i kramellen ar att jag lyckas skada min fot ganska illa och far sy sex stygn ungefar samtidigt som jag soker hjalp for magbesvaren. Sa den antibiotika jag far hjalper mot bada besvaren - bingo! Det sparar en kur antibotika. Sa nu har jag en glad mage men en mindre glad fot (aven om det kunde vara varre thank God).
Lite besviken for att det inte blev nagon surfing eller mer badning men a andra sidan far jag ta det lugnt. Har traffat sa manga fantastiska manniskor som har hjalp mig sa mycket under denna resa ocksa. Det har varit otroligt. En kvinna foljde med mig till ett annat sjukhus (alltid bra med second opinion) och var med mig under hela tiden. Jag ar sa tacksam!
De som kanner mig skrattar nog gott nu. For jag ar val ganska kand for att gora illa mig pa mina semestrar. Har lyckats bryta bada armarna under de senaste tva aren nar jag akt brada (!). Och da ar jag inte den vildaste goken i backen direkt, bara oandligt osmidig. Forsta gangen nar jag skulle vara "larare" och visa en kille hur man akte. Andra gangen nar jag akte i skogen pa kvallen, ganska sjalvforvallat. Fick tipset att lara mig falla sa det har jag ovat lite pa nu sa sen dess har det gatt bra. Plus att jag har alla skydd som gar att fa tag pa. :)
Hur som helst, Bali ar grymt. Kuta beach ganska angestframkallande med massa barer, fullt med turister, hoga priser och den vanligaste komentaren ar "motobike?". Bor nu en bit bort och det kanns gott. Har fatt tipset att unna mig bra saker sa nu ar nya grejen massage och ansiktbehandling.
Livet ar ratt bra trots allt och jag lar mig nya saker hela tiden. Tva nya saker som jag lart mgi den senaste veckan ar: ge med dig med priset pa saker - pengar ar inte allt - och vad du an gor sa kommer det tillbak till dig sjalv sa smaningom.
Dagen lat: (for att de spelade den for mig pa mitt lokala internet-hak)
Emilia - Big big world
Det lustiga i kramellen ar att jag lyckas skada min fot ganska illa och far sy sex stygn ungefar samtidigt som jag soker hjalp for magbesvaren. Sa den antibiotika jag far hjalper mot bada besvaren - bingo! Det sparar en kur antibotika. Sa nu har jag en glad mage men en mindre glad fot (aven om det kunde vara varre thank God).
Lite besviken for att det inte blev nagon surfing eller mer badning men a andra sidan far jag ta det lugnt. Har traffat sa manga fantastiska manniskor som har hjalp mig sa mycket under denna resa ocksa. Det har varit otroligt. En kvinna foljde med mig till ett annat sjukhus (alltid bra med second opinion) och var med mig under hela tiden. Jag ar sa tacksam!
De som kanner mig skrattar nog gott nu. For jag ar val ganska kand for att gora illa mig pa mina semestrar. Har lyckats bryta bada armarna under de senaste tva aren nar jag akt brada (!). Och da ar jag inte den vildaste goken i backen direkt, bara oandligt osmidig. Forsta gangen nar jag skulle vara "larare" och visa en kille hur man akte. Andra gangen nar jag akte i skogen pa kvallen, ganska sjalvforvallat. Fick tipset att lara mig falla sa det har jag ovat lite pa nu sa sen dess har det gatt bra. Plus att jag har alla skydd som gar att fa tag pa. :)
Hur som helst, Bali ar grymt. Kuta beach ganska angestframkallande med massa barer, fullt med turister, hoga priser och den vanligaste komentaren ar "motobike?". Bor nu en bit bort och det kanns gott. Har fatt tipset att unna mig bra saker sa nu ar nya grejen massage och ansiktbehandling.
Livet ar ratt bra trots allt och jag lar mig nya saker hela tiden. Tva nya saker som jag lart mgi den senaste veckan ar: ge med dig med priset pa saker - pengar ar inte allt - och vad du an gor sa kommer det tillbak till dig sjalv sa smaningom.
Dagen lat: (for att de spelade den for mig pa mitt lokala internet-hak)
Emilia - Big big world
Om att bli alskad for den jag ar.
Nu har min resa fortsatt till Indonesien. Jag maste saga att det ar ett av de mest fascinerande lander jag besokt. Manniskorna ar sa vanliga men det finns ocksa en stor fattigdom har. Tex sa blir jag uppraggad kanske runt tio ganger om dagen. Forst tanker man att "jaha, va trevligt, harligt med lite bekraftelse". Jag tar det lite pa skoj och hanger med i gargongen fran borjan men sen borjar jag bli lite misstanksam nar det blir lite smairritation mellan vissa killar om vems moppe jag skall fa aka pa. Da ar det kanske sa att det ligger mer i en liten oskylid flirt an jag vill erkanna.
Ekonomin i Indonesien ar i botten och arbetslosheten enorm. Att fa komma till vastvarlden och fa ett jobb ar for manga har en drom och for mannen ar giftemal med en vasterlandsk tjej ofta den enda vagen. Flygbiljetter har ingen rad med. Sa jag kanner mig som en levande biljett, som en reklamskylt for Sverige med den bra valfarden, den icke-korrupta regeringen och de manga arbetsmojligheterna. Da blir det lite svarare att ta at sig av komplimangerna, de kanns redan lite klisstriga. For vem vill egentligen bli alskad for det den har, egentligen vill val alla bli alskade for den de ar?
Forutom dessa karleksbestyr sa har jag det helt underbart. Indonesien har allt, och da menar jag verkligen allt. Var pa trekking igar och sag vilda orangutanger och sen akte jag forsranning tillbaka. Har traffat sa otroligt mysiga manniskor och idag har jag akt lokalbuss i nio timmar. Trafiken ar helt galen och busschaufforen stannar lite nar han vill, ibland for att ata, ibland for att plocka upp en mobel och knyta fast den pa taket. Det ar dock intressant att det finns ett starkt samspel i trafiken, har tutar man inte for att man ar irriterad pa nagon eller for att nagon star i vagen utan har tutar man for att saga till andra forare att 'har kommer jag', det ar ett satt att kommunicera i trafiken.
Jag ska inte saga att resa inte har sina motgangar, for det har det verkligen. Radslor, konflikter, forvantningar, talamod - allt i en stor pott, men det ar utvecklande. Just nu ligger jag vid en insjo och solar mig i den 30 gradiga varmen och har det riktigt bra.
Dagens lat:
Ainbusk - Alska mig for den jag ar
Ekonomin i Indonesien ar i botten och arbetslosheten enorm. Att fa komma till vastvarlden och fa ett jobb ar for manga har en drom och for mannen ar giftemal med en vasterlandsk tjej ofta den enda vagen. Flygbiljetter har ingen rad med. Sa jag kanner mig som en levande biljett, som en reklamskylt for Sverige med den bra valfarden, den icke-korrupta regeringen och de manga arbetsmojligheterna. Da blir det lite svarare att ta at sig av komplimangerna, de kanns redan lite klisstriga. For vem vill egentligen bli alskad for det den har, egentligen vill val alla bli alskade for den de ar?
Forutom dessa karleksbestyr sa har jag det helt underbart. Indonesien har allt, och da menar jag verkligen allt. Var pa trekking igar och sag vilda orangutanger och sen akte jag forsranning tillbaka. Har traffat sa otroligt mysiga manniskor och idag har jag akt lokalbuss i nio timmar. Trafiken ar helt galen och busschaufforen stannar lite nar han vill, ibland for att ata, ibland for att plocka upp en mobel och knyta fast den pa taket. Det ar dock intressant att det finns ett starkt samspel i trafiken, har tutar man inte for att man ar irriterad pa nagon eller for att nagon star i vagen utan har tutar man for att saga till andra forare att 'har kommer jag', det ar ett satt att kommunicera i trafiken.
Jag ska inte saga att resa inte har sina motgangar, for det har det verkligen. Radslor, konflikter, forvantningar, talamod - allt i en stor pott, men det ar utvecklande. Just nu ligger jag vid en insjo och solar mig i den 30 gradiga varmen och har det riktigt bra.
Dagens lat:
Ainbusk - Alska mig for den jag ar
Kulturmix.
Malaysia är så spännande. Jag har hört ganska negativa saker om det här landet innan, speciellt Kuala Lumpur men ack så felinformerad jag blivit. De flesta människor jag träffat är trevliga och hjälpsamma. Det finns en stark framtidsoptimism här, något som de också skriver om i turistpamfletterna man kan plocka på sig. "In the future KL will be on of the leading cities in the world". Till skillnad från andra storstader som Tokyo och New York finns har en blyghet och en vision om fortsatt tillväxt. Överallt star det byggnadsstallningar som bevis på den växande staden. Jag gillar det.
Fantastiska kreationer som Patronas towers och nedganga smuttsiga fasader star bredvid varandra och det skapar starka kontraster. Här finns sadan fattigdom har och det gor ont i hjärtat när jag ser vissa människor som sitter, vissa mer döda än levande, på gatorna. Det var flera år sedan jag såg fattigdom på det sättet och jag blir tacksam för vad jag har hemma. Gratis sjukvård, utbildning, hjälp när jag behöver. Det är lätt att ta det för givet.
Till skillnad från Japan som var asiatiskt, västerländskt, buddistiskt, mycket traditionellt och kontrollerat så känns Malaysia asiatiskt levande, kaotiskt, varmt och muslismskt. Enligt min sista cousurfing-host så skall Taiwan vara "the country" att resa till i asien. Där skall tydligen mixen av syd- och nordasien blandas i en härlig kompott. Kanske det är dit min resa skall gå längre fram?
Just nu reser jag ingenstans utan sitter här i soffan på Starbucks café inne på engelska Borders och känner mig ganska nöjd med livet.
Dagens låt:
Billie the vision and the dancers - There's hope for anyone
Fantastiska kreationer som Patronas towers och nedganga smuttsiga fasader star bredvid varandra och det skapar starka kontraster. Här finns sadan fattigdom har och det gor ont i hjärtat när jag ser vissa människor som sitter, vissa mer döda än levande, på gatorna. Det var flera år sedan jag såg fattigdom på det sättet och jag blir tacksam för vad jag har hemma. Gratis sjukvård, utbildning, hjälp när jag behöver. Det är lätt att ta det för givet.
Till skillnad från Japan som var asiatiskt, västerländskt, buddistiskt, mycket traditionellt och kontrollerat så känns Malaysia asiatiskt levande, kaotiskt, varmt och muslismskt. Enligt min sista cousurfing-host så skall Taiwan vara "the country" att resa till i asien. Där skall tydligen mixen av syd- och nordasien blandas i en härlig kompott. Kanske det är dit min resa skall gå längre fram?
Just nu reser jag ingenstans utan sitter här i soffan på Starbucks café inne på engelska Borders och känner mig ganska nöjd med livet.
Dagens låt:
Billie the vision and the dancers - There's hope for anyone
En annan meditationsupplevelse
Det ar sol i Yokohama. Bor hos en ny couchsurfing-tjej som ar helt underbar. Ganska blyg men sa gastvanlig. Sjalv kanner jag mig ibland som en elefant i en poslinsfabrik har i Japan. Grunddraget i den har kulturen ar definitivt respekt och anonymitet. Det kanns som att jag minst 15 ganger om dagen rakar ga over nagons grans eller bara breda ut mig for mycket. Det galler att inte vara sjalvcentrerad har utan att ha fokus utat och vara inkannande, inte ta sa mycket plats for da drar ogonbrynen ihop sig pa japanerna. Det ar en bra ovning for mig.
Annars sa akte jag i varldens storta parieshul igar. Det var mysigt, brukar inte gilla parishjul sa mycket men nagot hander nar man ar turist. Helt plotsligt ar allt roligt. Allt ar intressant och dagarna gar ut pa ett ga fran museer till andra turistfallor som ett vallat far. Jag onskar att den energin kunde smitta av sig lite mer hemma.
Jag gick till beachen igar och laste Haruki Murakami. Det ar nagot speciellt med att lasa honom nar jag ar har, det blir som i hans ratta element. Missen jag gjorde igar var dock att inte smorja in mig med sollotion (superoptimisten 'det gar nog bra jag, jag vill bli brun fort'). Sa nu har jag typ tredje gradens brannskador och ser ut som en krafta med mycket ojamn branna.
En lite udda upplevelse jag var med om i helgen var en zen buddistisk meditation. Jag mediterar med en vietnamesisk tradition hemma i sverige och tankte att det kan ju vara kul att prova det japanska sattet. Helst hade jag velat fa en koan (en fraga utan svar), typ 'vem ar jag' eller 'vad ar ljudet av en hand som klappar' men det var ingen sadan sittning.
Jag och Clara atte oss i lotusstallning och lyssnade pa munken som spelade pa mindfulnessrumman. Efter en stund hande nagot suspekt och han tog fram en planka och borjade sla folk pa axlarna. Det var sa bissart! Senare last vi att det var for att man skulle vara fokuserad och mer narvarande. Jag skulle ju givetvis prova (det var frivilligt att bli slagen) och munken slog riktigt hart. Jag ar ganska skeptiskt till denna metod maste jag erkanna, det enda den gjorde var att ge mig omma axlar. Men nu ar jag den erfaranheten rikare.
Idag skall ag ut och gora Yokohama. Imorgon blir det Tokyo och sedan far jag till Malaysia. I dagens lat finns Yokohama med sa darfor fick det bli den.
Dagens lat:
Folkvisa - Ett gammal fult och elakt troll
Annars sa akte jag i varldens storta parieshul igar. Det var mysigt, brukar inte gilla parishjul sa mycket men nagot hander nar man ar turist. Helt plotsligt ar allt roligt. Allt ar intressant och dagarna gar ut pa ett ga fran museer till andra turistfallor som ett vallat far. Jag onskar att den energin kunde smitta av sig lite mer hemma.
Jag gick till beachen igar och laste Haruki Murakami. Det ar nagot speciellt med att lasa honom nar jag ar har, det blir som i hans ratta element. Missen jag gjorde igar var dock att inte smorja in mig med sollotion (superoptimisten 'det gar nog bra jag, jag vill bli brun fort'). Sa nu har jag typ tredje gradens brannskador och ser ut som en krafta med mycket ojamn branna.
En lite udda upplevelse jag var med om i helgen var en zen buddistisk meditation. Jag mediterar med en vietnamesisk tradition hemma i sverige och tankte att det kan ju vara kul att prova det japanska sattet. Helst hade jag velat fa en koan (en fraga utan svar), typ 'vem ar jag' eller 'vad ar ljudet av en hand som klappar' men det var ingen sadan sittning.
Jag och Clara atte oss i lotusstallning och lyssnade pa munken som spelade pa mindfulnessrumman. Efter en stund hande nagot suspekt och han tog fram en planka och borjade sla folk pa axlarna. Det var sa bissart! Senare last vi att det var for att man skulle vara fokuserad och mer narvarande. Jag skulle ju givetvis prova (det var frivilligt att bli slagen) och munken slog riktigt hart. Jag ar ganska skeptiskt till denna metod maste jag erkanna, det enda den gjorde var att ge mig omma axlar. Men nu ar jag den erfaranheten rikare.
Idag skall ag ut och gora Yokohama. Imorgon blir det Tokyo och sedan far jag till Malaysia. I dagens lat finns Yokohama med sa darfor fick det bli den.
Dagens lat:
Folkvisa - Ett gammal fult och elakt troll
